Prata inte med främlingar

främling

Alla har nog hört eller sagt orden till sina barn ” prata inte med främlingar”. En uppmaning vi ger till våra barn att de inte ska prata med människor som de inte känner.

Jag är med i en grupp på facebook som heter ”enbildomdagen2104”. Den går ut på att man under hela 2014 ska ta en bild varje dag under 2014 och publicera i gruppen. Bilderna ska tas samma dag som den publiceras och utifrån olika teman, varje dag har ett nytt tema. Idag var temat ”främling”.

När jag såg vad temat var så kom jag på vad jag skulle vilja ta för bild. Jag skulle dessutom vilja avslöja mig själv lite, skriva om min tanke om bilden på min blogg. Bilden jag skulle vilja ta var på en av de tiggare som sitter i vår stad dag ut och dag in. Här kommer mina tankar om bilden.

Min fru jobbar i Stockholm och tillbringar en del av veckorna där uppe. En stad där man är ganska van att se tiggare. Det sitter tiggare och tigger både lite här och där. Att vi skulle kunna se tiggare i vår lilla stad var för ett halvår sedan helt otänkbart, de finns ju bara i storstäder.

Sedan c:a ett halvår tillbaka har det nästan dagligen suttit några tjejer på lite olika ställen med en kopp framför sig med förhoppningen om att någon ska lägga en liten slant i koppen. Jag ska erkänna att jag har sett dem utanför affärerna, men jag har haft svårt för att möta deras blick. Jag menar, de ska ju inte finnas här, i vår lilla stad. Vintern kom och tjejerna satt kvar, en liten sovsäck hade de skaffat sig för att hålla den värsta kylan borta. Skönt då slipper de ju frysa, eller?

Min blick har sakta men säkert börjat söka sig mot dem, men att prata med dem, nej där går gränsen. ”Prata inte med främlingar” och speciellt inte sådant som inte finns. Några gånger när jag gått förbi har jag mött deras blick, men av någon anledning har jag inte velat lägga i pengar. Troligtvis just för att många pratar om att det är en organiserad liga som ligger bakom det hela och att tjejerna inte får något av pengarna. Men å andra sidan ligger det något i det som en man i vår stad sa häromdagen ”jag luras hellre av de som är tvungna att tigga ihop pengar än att luras av kostymklädda människor som har hur mycket pengar som helst”. Ligger något i det han säger.

Häromdagen läste jag ett inlägg på facebook som ytterligare en man i vår stad skrivit, han skrev också om att det var svårt att möta deras blick. Idag bestämmde jag mig, idag skulle jag gå fram och prata med henne. Jag gick in på konsum och köpte en macka, mest för att om det var så att hon inte fick några av pengarna så skulle hon iallafall få en macka. Jag stegade fram till henne och satte mig på huk och gav henne mackan. I burken lade jag de växelpengarna som jag fått över när jag köpte mackan. Hon tittade upp och våra blickar möttes. Egentligen så var det inte blicken som tog tag i mig, det var hennes leende. Ett leende som med tysta ord sa ”tack”. Hon öppnade mackan och började äta.  Jag frågade om jag fick ta en bild på henne och visade kameran. Hon log mot mig och nickade.

Detta blev en aha upplevelse för mig. Bakom den lilla späda tjejen som satt dag ut och dag in för att om möjligt få några kronor för dagen fanns en människa. En människa som med sitt leende tog tag i mig. Jag hoppas att mitt beslut idag gör att jag kommer att åtminstonde möta alla människor som jag ser med min blick. Jag är fullt medveten om att jag inte kan hjälpa alla. Men om jag höjer huvudet och ser dem så har jag iallafall gett dem ett värde.

Annonser

Inspirerande möten – Maria Theresia Rosen

Projekt Inspirerande möten är ett projekt där jag intervjuvar 12 personer under 2013. Syftet är att få inspiration av andra att nå sina drömmar.

linje

tessan1

Namn: Maria – Theresia Rosen

Ålder: 36

Familj:Micke (man), barnen Ida, Emma och Ville

Sysselsättning: Nyligen slutat som projektledare på Regionförbundet Östsam

Blogg: ”Långa Nätter” och Familjen Rosen

Favoritcitat: ”Vi ska vara dem vi vill hellre nu än efteråt”

linje

Jag svänger upp på garageinfarten till det lilla vita tegelhuset. På marken ligger massor av snö och i fönstren lyser julstjärnorna. Allt för att få lite julstämning såhär dagarna innan jul. Men julstämningen i detta hus ska snart bytas ut. Bort ska julstjärnorna, bort ska snön, bort ska julgranen. Om bara några dagar ska allt detta bytas ut mot ett äventyr. Ett äventyr som ska vara i många månader.

hus

Jag går ur bilen och går gången in mot dörren och ringer på. Dörren öppnas och jag hälsas välkommen av en liten kille som heter Ville. Ville är fem år och ska snart iväg på sitt livs äventyr.

Lite längre in står mamma ”Tessan” och pappa Micke och hälsar mig välkommen.

– Vill du ha fika säger Tessan

– Såklart jag vill säger jag, och sitter snart vid fika bordet.

ville

Efter fikat ska Micke åka och hämta deras ena dotter Ida. Tessan och jag går och sätter oss i soffan för att höra om äventyret som snart ska äga rum.

En dag i maj 2011 låg Tessan och Micke på gräset ute i trädgården och småpratade om en tanke som Tessan hat en längre tid, att skriva om människohandel i Thailand. De låg och pratade om hur hon skulle kunna genomföra sin tanke.
 – Att åka till Thailand och skriva skulle vara roligt sa Tessan.
Arbetet med att titta på hur de skulle kunna finansiera det hela började. De tittade på stipendier, bidrag, osv  och drömmen började sakta men säkert bli verklighet.
tessan1
Tessan är en tjej som jobbat mycket och länge med att förbättra livsvillkoren för människor. Hon har jobbat ideelt på Rädda barnen, hon har hoppat från projekt till projekt. Aldrig en lugn stund, alltid nya utmaningar. Hon har jobbat hårt under många år för att få komma dit hon är nu. Med detta i åtanke kanske det inte var så många som blev förvånade när Tessan låg i gräset och sa: – Att åka till Thailand och skriva skulle vara roligt.
Tessan var då inne i ett projekt som drevs av Regionförbundet Östsam. Ett arbete där hon var projektledare, ett jobb där hon kände att hon kunde utvecklas hur långt som helst.Våren kom och tröttheten med den och Tessan blev sjukskriven då hon kände att hon jobbat för hårt under en längre tid. Under tiden hon var sjukskriven levde fortfarande drömmen om att åka iväg till Thailand. Allt var ju bestämt.
– ”När jag slutar mitt projekt i dec 2012 är det dags”
De hade hållit det hemligt för alla, men bestämt var det. Vartefter tiden gick så byttes syftet med resan ut. Syftet med att skriva ett arbete om människohandel byttes ut till att resa iväg och ta sig tid med familjen. Ta igen tiden som hon missat när hon jobbat i projekt. Men målet med att åka i december 2012 stod fortfarande kvar. Att fullfölja planen med att åka till Thailand men i ett annat syfte än ursprungstanken är inget misslyckande berättar Tessan.
tessan 2

– ”Snarare tvärtom tänker jag, för en gång skulle gör jag något som är för min skull och för min familjs skull. Så jag tänker tvärtom, att jag har lärt mig att lyssna på vad jag behöver och vill snarare än vad jag borde göra.”

– En sådan här resa kan innebära att vardagen hemma blir annorlunda, att man prioriterar andra saker. De behöver inte hända nya spännande saker hela tiden.

När jag träffar Tessan är det bara en vecka kvar tills flyget till Thailand går. Tessan berättar att det har varit mycket förbedelser för att kunna komma iväg. Abonnemang ska sägas upp, huset ska hyras ut, skola till barnen ska bokas, osv…….. För att kunna göra denna resa har hela familjen hjälpts åt med att spara.

– ”Det har inte blivit många Mc Donalds och busfabriken under året säger hon”

Längtan till att i januari 2013 sitta i Thailand och bara koppla av blev drivkraften för familjen att orka jobba sig framåt mot deras mål.

– ”Vi har nog aldrig känt att det inte skulle funka. Att hela familjen har varit inställda på det har givetvis hjälpt till säger Tessan.”

– Men nu är det bara en vecka kvar och paniken har börjat komma, vad har jag glömt?”

Onsdagen den 19 december 2012 var sista dagen för henne att jobba. Dagarna innan hade hon blivit intervjuad om projektet hon jobbat med under ett år av olika tidningar. Även Tv 4 nyheterna gjorde ett inslag om projektet. Ett projekt som hon varit med och byggt upp som hon nu väljer att kliva av. Kliva av för att åka till Thailand för att få kvalitetstid med familjen.

På sin blogg den 17 december skriver Tessan: ”Nu känns det jobbigt faktiskt. Vill inte”

– ”Men man måste våga göra saker, jag vill bryta mot det vardagliga säger Tessan”

– Vad är vardagen för dig frågar jag?

– Livet, de man alltid gör. Arbeta, skjutsa barn, städa, tvätta svarar hon.

– Målet är att kunna starta om på nytt i Thailand, utan krav, att det inte behöver hända saker hela tiden.

Fortsättning följer……..