Vardagsbetraktelser flyttar, uppdatera bokmärken.

Nu är det dags att flytta Vardagsbetraktelser till egen domän. Jag har tidigare haft domänen, men är sedan länkat den vidare till en wordpress.com adress. Nu kommer jag istället att skriva och ha min sida direkt under vardagsbetraktelser.se istället.

Så ni som vill följa mig måste alltså nu ändra era bokmärken. Det är dessutom en helt nu layout på sidan.

 

Kolla in här vetja. www.vardagsbetraktelser.se

Välkommen!

Annonser

Arbetsförmedlingen gör ju inte ett skit.

citat7

För en vecka sedan var jag och skrev in mig på arbetsförmedlingen. Jag visste att de öppnade klockan 10.00 så jag åkte dit för att ställa mig först i kön. Redan när jag kom dit 09.50 så var det kö utanför med 5 personer. Efter några minuter var det närmare tio st som stod och väntade på att de skulle öppna. Alla vi såg att personalen gick därinne. Efter en stund började samtalen sprida sig mellan de som stod och väntade. Jag stod dock och bara lyssnade. samtalen gick så här:

”Jag vet inte varför de inte öppnar för, de är ju där inne. De kan ju ändå inte ha något att göra.”.

”De gör ju inte ett skit för oss arbetslösa, jag vet nog ingen som fått jobb av arbetsförmedlingen”.

”Jag skulle åka utomlands med min familj, men fick inte det för då skulle jag inte få några pengar” Vi måste väl också ha rätt att åka.”

Så fortsatte det och äntligen öppnade de. En del av de som kommit efter mig och som stått och klagat mest hamnade helt plötsligt före mig i kön. Hm….

När det var min tur att komma fram så fick jag veta att jag skulle sätta mig och skriva in mig i datorn vilket jag gärna gjorde. Det var ju därför jag var där. Jag satt bredvid några andra som även de skulle skriva in sig, vissa mer eller mindre datavana. Samtalen började igen.

”Man fattar ju inte ett dugg av detta, kan ingen komma och hjälpa mig.”

”Måste jag skriva i alla jobb jag haft och alla skolor. Jag får ju ändå inget jobb genom AF”.

”Jag vet väl inte när jag läste allt, eller jobbade på det stället”

Eftersom jag  har ganska mycket datavana och desstutom mitt cv med mig så satte jag mig och skrev in allt i datorn. Efter ett tag var det min tur att komma in till en tjej. Jag satte mig och pratade med henne och hon bokade in mig på en basinformation igår kl 11.00. Precis samma tid som jag skulle träffa en kompis som ska flytta till Thailand om en vecka. Jag frågade tjejen om det fanns någon annan tid varpå hon frågade om jag var upptagen med något jobb. Lite skämsigt förklarade jag att jag träffa en kompis. Hon frågade då om jag skulle hoppa över det om jag skulle få ett jobb den dagen. Givetvis skulle jag det sa jag, då skulle jag hellre jobba. Men om basinformationen finns en annan dag så träffar jag hellre Tessan den dagen innan hon flyttar. Men då bokar jag in dig fredagen därpå då sa hon.

Igår fick jag en handlingsplan där jag skulle följa upp med vissa uppgifter på vissa tider. Ganska mycket av ansvaret låg på mig att höra av sig, AF skulle egentligen inte göra så mycket mer än att följa upp mina samtal.

Jag har gått och funderat lite på mötet jag hade i måndags. Har man rätt att tycka vad man vill om saker och ting? Ja, faktiskt så har man det. Man har rätt att tycka att arbetsförmedlingen är skit och att de inte gör ett enda dugg. Men frågan är om det är hela sanningen? För att kunna göra en rättvis syn av det hela så måste jag väga in vad jag själv gör för att förbättra min situation, jag måste väga in alla lagar och regler som finns för de som ska hjälpa mig. Jag måste väga in att jag kanske inte har hela svaret själv, att andra som vill hjälpa mig har en annan syn på hur hjälpen ska hjälpen ska vara.

Givetvis behöver jag inte tycka att det de säger och gör är rätt, jag har full rätt att ha min bild över hur det ska gå till, men då måste jag också tillåta de andra att ha sin bild av hur det ska vara.Ibland kan det vara svårt när saker och ting inte blir precis som jag vill. Att andra tycker att saker ska ske på ett annat sätt. Här har jag olika val tänker jag.

  • Ett val jag har är att prata om det, att berätta för alla andra hur knäppa alla andra är. Att de inte förstår ett enda dugg. Att det bara är jag som har det rätta svaret och att jag själv vet vad som är bäst för mig.
  • Ett annat val är att bara finna sig i att det är som det är. Att bara lägga sig ner och acceptera. Att inte ens försöka att göra något för att försöka att förbättra för mig själv.
  • Ett annat sätt kan vara att säga att: Jag hör vad du säger , men jag håller inte med dig. Jag tänker att det är viktigt för mig att göra på detta sätt därför att: ………..

För mig är det sista valet det bästa. Jag har alltid rätt att säga vad jag tycker, men jag måste också tillåta mig själv att lyssna på vad de andra har att säga. Ibland kan vi hitta en mix så att alla får en liten del av sitt tyckande. Ibland står den andra personen på sig och ska prompt köra på sin linje. Mitt val blir då att antingen tacka för mig och söka hjälpen på annat håll eller att köra på dennes linje, men även fortsätta att jobba för att jag ska få säga mitt.

För mig handlar allt om förhållningssätt och hur mycket kraft och tid jag själv har för att orka att slåss för att det ska bli bra för mig.

Hur tänker du?

Väntan på något som aldrig händer

drömmar

Tänk dig att vara så säker på att något ska hända så du sitter och bara väntar på att det ska hända. Egentligen vill du inte att det ska hända, men eftersom att du är så säker på att det ska hända så går mycket av din tid åt att just bara vänta. När tiden är inne märker du att det inte alls har hänt, du har gått och väntat i onödan. 

Vår son har haft lite svårt att sova borta, ibland har det gått jättebra men ibland har det inte alls gått bra. Vissa gånger har vi fått ryckt ut mitt i natten för att hämta honom på cuper, hos kompisar osv. Vissa gånger har jag följt med för att det ska fungera. Detta har givetvis medfört att han dragit sig för att följa med på olika cuper med handbollslaget. Ibland har han försökt att följa med, men så har han ångrat sig i sista stund.

I helgen var det dags för Hallbycup, en stor handbollscup i Jönköping. En handbollscup där jag fick rycka ut mitt i natten till en son som inte kunde somna och var jätteledsen. Rätt eller fel, men givetvis satte jag mig i bilen och åkte de 10 milen ner till Jönköping. Denna helg skulle han minsann klara av att sova hela helgen i Jönköping. Vi diskuterade att vi kanske kunde sova någonstans i Jönköping istället så att det inte blev så långt om han inte fixade det. Men de tyckte han var onödigt, han skulle ju klara det.

Kvällen kom och vi gick och lade oss här hemma. Jag med telefonen bredvid sängen väntande på att höra signalen ljuda så att jag skulle få sätta mig i bilen och åka de 10 milen. Jag väntade och väntade, hade svårt att somna. För i ärlighetens namn var det ju onödigt att somna eftersom jag ändå skulle upp snart. Hur som helst så somnade jag och vaknade om vartannat. Natten gick och telefonen ringde aldrig. När vi träffade honom senare på dagen hade han sovit i fem timmar. Fem timmar för att vara en cup full med ungdomar är mycket tid att sova.

Ibland är vi lite sådana som jag, att vi sitter och oroar oss för något som vi inte har en aning om det ska hända eller inte. Ibland oroar vi oss för att vi inte vill att det ska hända, ibland för att vi vet att något ska hända, men vi inte vet när. Många gånger ligger det vi oroar oss för helt utanför vår makt, och många gånger upptäcker vi att det vi oroat oss för inte händer, eller att det inte alls var så farligt som vi trodde. Det enda vi kan konstatera är att vi oroat oss i onödan och gjort av med en massa energi.

Brukar du oroa dig i onödan?

(Gott) Nytt År, eller?

citat5

Idag är det nyårsafton. Ett år ligger bakom oss som ett fullskrivet blad och ett nytt år ligger framför oss som ett oskrivet blad. När du tittar på ditt skrivna blad för 2013 har du skrivit det som du vill att det ska stå? Om inte, vad är anledningen till det? Vissa saker kanske du inte hunnit med, kanske står det andra saker istället. Vissa saker kanske du inte vågat att skriva på ditt blad. Vissa saker kanske du inte har skrivit på grund av andra anledningar.

Igår hade jag en diskussion med min stora son Harald. Han skulle åka till Motala med en kompis och handla lite och hade 500kr i egna pengar. Jag tyckte att det kanske räckte med att han tog med sig 300 så att han hade 200kvar till resten av månaden. Så blev det inte, han tog med sig 500kr och kom hem med lite grejer för 400:- och hade sedan köpt lite annat för den sista hundringen. När jag kommenterade att det var länge kvar till nästa månadspeng så sa han ”men det är ju mitt val”. Han har så rätt i det , det var hans val att ta med sig alla pengar och handla för allt. Det var pengar som han fått i julklapp, månadspeng osv. Han gör ju vad han vill med dessa pengar, jag kan egentligen bara säga vad jag tycker. Han är jättenöjd med de sakerna han köpte igår och då är väl allt bra, eller?

Likaså är det med våra skrivna och oskrivna blad. Vi har det vi har skrivit det vi skrivit i våra blad på grund av val vi har gjort. Vissa har blivit jättebra och vissa kanske inte riktigt blivit som vi tänkt oss. Hur som helst tänker jag att det är viktigt när vi idag tittar tillbaka på våra blad att känna oss nöjda över året. Det finns säkert saker som vi skulle göra annorlunda om vi fick chansen, men det får vi inte. Inte iår iallafall.

Känn dig nöjd över vad du gjort under detta år, de du har gjort ligger till grund för de val du gjort. De val du gjort har du gjort för att det känts rätt just då. Ingen kan komma och säga att det du gjorde var fel, hur det än är fanns det ju en anledning att du gjorde valet du gjorde.

I morgon startar ett nytt år. Ha med dig de där sakerna som du ville gjort annorlunda. Du kommer säkert att få en ny chans under nästa år, det du ska skriva på det oskrivna bladet. Där får du chansen att göra annorlunda, hade du inte gjort det som inte blev så bra, hade du ju inte vetat att det inte blev så bra.

Vad vill du skriva på ditt oskrivna blad för 2014?